Historik om Gotlandsruss

Genom utgrävningsfynd i grottan Stora Förvar på Stora Karlsö vet man att det existerade hästar på Gotland redan under järnåldern. Vid Lojsta hed finns det fynd som visar att hästen blivit husdjur under järnåldern. ,,Men det föreligger inte särskilt många uppgifter om gotlandshästen i äldre tider. I Skånelagen finns det ett omnämnande där ”Gotlands vilde hästar” nämns. Det skrivs en del om husdjuren på Gotland, däribland Gotlandsrussen i Olaus Magnus verk ”Om de Nordiska folken”. En annan som gjort iakttagelser om Gotlandsrussen är Carl von Linne. Han gjorde noggranna anteckningar om sina iakttagelser i sin dagbok om bl a russen. Han lade också märke till fångstanordningar för vilda hästar.
Fram till 1800-talets början fanns det Gotlandsruss över hela Gotland och ofta hade bönderna sin hästar ute i skogen och hämtade dem när det så behövdes. Gotlandsrussens antal minskade vid mitten av 1800-talet och vi slutet av 1800-talet fanns det inte många russ kvar. Anledningen till detta är säkert flera men en viktig anledning är skiftets genomförande. Tidigare hade russen kunnat ströva fritt över stora områden, men när markerna styckades upp och inhägnades, dessutom började man bruka marken mer, då fanns det inte längre plats för Gotlandsrussen. Man kunde t o m betrakta den som skadedjur då den trampade ner grödor för bönderna. Man exporterade många hästar till bl a Belgien, där de användes som dragdjur i gruvorna. I Tyskland användes den ofta till att dra kärror.
Vid sekelskiftet började man få upp ögonen för vilket läge Gotlandsrussen befann sig i och man startade en förening som hette Gotlands Russavelsförening. Det var kvarvarande russuppfödare på södra Gotland som hade sina hästar betande på Lojsta hed. På Lojsta hed stora arealer att tillgå, ca 650 ha. Arealen är uppdelad i sommarhage, vinterhage och hösthage.